Japp! Jag åstadkom en matlåda och två julklappar till tonårstjejer till Hoppets stjärnas insamling! Är så övermåttan nöjd med mig själv, för det här är en sån typisk sak för mig att planera att göra, men sen inte hinna för att jag lämnat det till sista dagen. Nåja... det lämnade nästan till sista dagen, men jag hann!
Riktigt roligt var det att tänka ut, handla och packa ner med en massa välvilja och goda tankar till familjen som får paketet - hoppas de gillar det jag stoppat ner... Samtidigt blir jag lite misstänksam mot mig själv och mina motiv. Jag fick faktiskt julkänslor av att göra det, jag tyckte det var roligt och jag kände mig lite, lite som en god människa. Så vem gjorde jag det för egentligen? Men å andra sidan - familjer som knappt har mat på bordet i jul tror jag struntar blankt i mina motiv. Och dessutom var mina motiv åtminstone till en liten del osjälviska - när jag ser på min egen älskade unge är jag så glad och tacksam att jag kan spricka för att jag har råd att ge honom mat, kläder, julklappar och ett varmt hem. Och det var den tacksamheten som sipprade igenom när jag packade matpaketet.
2 kommentarer:
Åh vad roligt att läsa! Och det är ju faktist så att den goda gärningen inte blir mindre god trots att man tycker om att göra den. Man måste inte alltid lida för att det skall räknas :-D
Vår matlåda och våra paket ligger opackade i arbetsrummet. Inhandlade, men som vanligt inte packade förrän sista dagen. traditioner kan man ju inte bryta, eller hur?
jag hann också! sista dagen...
Skicka en kommentar