Vad jag vill och vad jag gör

Malin som har bloggen En gul apelsin frågade sina läsare vad de önskar att de gjorde just nu och vad de egentligen gör. Tänkte kommentera, men så märkte jag att det blir ett blogginlägg i sig, eftersom gapet är... inte enormt, men skavande.

Vad jag önskar att jag gjorde?
Hängde på stranden i solen med min familj och andra bra typer hela dagarna och tog ut allt ur det härliga sommarvädret. Efter vårt supersköna strandhäng i måndags inbillade jag mig på nåt sätt att vi skulle fortsätta så. Eller åtminstone önskar jag att jag gjorde nån nytta här hemma, om jag nu ändå ska gå här och skrota.

Vad jag egentligen gör? 
Går omkring och känner mig trött och seg. Börjar med små projekt (i storleksordningen vika ihop torra kläder) och kommer av mig, för att göra ett nytt försök nån timme senare. Det är INTE värmen, jag vägrar att klaga på värmen - den är fantastisk, även om alla tycks förutsätta att jag som gravid ska plågas något ofantligt av den. Men min kropp orkar bara inte göra vad mitt huvud vill att jag ska göra. Kanske har jag inbillat mig att min ork är orörbar eftersom det gått så bra på våra resor? Det var den tydligen inte ändå. Det hjälps inte. Och tur är det väl att jag är gravid, för då känns det faktiskt okej att sega på utan att åstadkomma varken nytta eller nöje.

Hur som helst. Orkar man inte få till oändliga, härliga strandtimmar kan man alltid investera i en plaskpool, och därmed lyckliga barn. Tadaa! Håller bara det här vädret i sig kommer det här att vara mina bäst investerade 10 euro på länge...

Andra sjön

Och det blev sommar,
och det blev värme,
och det blev årets första strandhäng för barnen.

Och det var gott!

(Och sällskapet var utmärkt. Och Andra sjön, ny strand för oss, var ju perfekt för barn! Långgrunt och med varmt vatten och svart lera att kasta på varandra. Nice!)

Men här är han ju!

Och just när jag på allvar börjat tro att vår katt kanske är borta på riktigt den här gången ringer våra f.d. radhusgrannar och berättar att han dykt upp och väntar hemma hos dem. Helt fantastiskt! Nu ligger han och hårar ner våra fåtöljer igen, trött och med fransigt halsband men högljutt spinnande. Kattskrälle, så glad att du är hemma igen. Akvariefiskarna får vänta.

Och väldigt tacksam för att vi har så hjälpsamma ex-grannar! De har gjort vårt liv som rymmarkattägare lättare många gånger sedan vi flyttade...

Fritidshusmässan i Kalajoki

I fredags körde vi iväg på fritidshusmässa i Kalajoki för att titta lite på "fritidshus" (haha... inga vanliga sommarstugor direkt!) och förhoppningsvis få lite inspiration för våra femtusen renoveringsprojekt. Mest  hoppades vi på att få se lite spännande kök och badrum och kanske casha in några idéer, men just det blev det inte så mycket av... Alla badrum såg likadana ut, och köken var minst sagt fantasilösa. Inte många idéer att hämta där alltså, men Matias säger i alla fall att han fick en kick av att se alla färdiga badrum, och det är ju alltid något! (Till skillnad från mig har han varit flitig som en myra efter att vi kom hem och haft många järn i elden, men det stora projektet är fortfarande badrummet där ute.)

Även om köken och badrummen inte var så mycket att hurra för fanns det förstås mycket fin inredning att plöja igenom, och det var roligt att gå runt och titta. Men allra gladast var Matias när han fick kika in i nåt pannrum, granska badrumsbelysning eller begrunda golvbrunnar... Jag klagar inte, vill gärna ha smart belysning utan att behöva tänka igenom det själv! Mycket praktiskt. 

Det var nästan löjligt kallt en stor del av dagen, och jag kom på mig själv med att tänka att terrasserna säkert skulle vara sköna att ha på sommaren... Och det var alltså 4 juli... Senare på dagen rullade det in tjockt havsdis också, som gjorde att det blev klibbigt och varmt (läs: varmare) samtidigt som det kändes nästan höstigt. Ganska coolt väder som vi inte direkt brukar ha här!

Annars var jag inte särskilt energisk den dagen, och ska jag vara riktigt, riktigt ärlig var min favorit... hängmattorna! Väldigt sköna!

Loppisrace i Purmo

Dagens program, loppisrace i Purmo! Fynden var blygsamma, men Arvid utrustades åtminstone med skidskor - så här lagom till sommarens hittills varmaste (?) dag. Antar att det ändå blir vinter förr eller senare. Och så lite oundvikliga barnkläder och leksaker förstås. Framför allt var vi sociala, och träffade en massa vänner och bekanta att prata bort lite sommarlördag med. Det var trevligt!

Och sen fortsatte vi med ett par timmar hos mommo och moffa (mina), och efter det med ett par timmar hos mommo och moffa (barnens). Också trevligt! Men på något konstigt sätt tog dagen slut onödigt snabbt...

Kattskrälle. Kom hem.

Så här är det.

1) Jag tycker verkligen katter ska få ha sin frihet och röra sig utomhus om det bara är praktiskt möjligt. Skyll det på att jag är och förblir en lantis.
2) Att ha en katt som får ha sin frihet är verkligen en prövning för ömtåliga nerver.

Tintin är borta igen, och den här gången är vi oroliga mer på riktigt, eftersom han inte heller visat sig i närheten av sitt förra revir, radhuset (vi har snälla f.d. grannar som hjälper till med spaningarna). Efter att han var borta i flera veckor strax efter flytten i september (återfanns vid radhuset) höll han sig hemma hela vintern, men i maj var han borta ett tag igen. Då fick vi ganska snabbt reda på att han rörde sig runt radhuset, så det gällde bara att fånga in honom. När vi var till Sverige stack han efter ungefär halva veckan (trots omsorgsfulla kattvakter som antagligen skämde bort honom mer än vi gör), men dök upp igen morgonen efter att vi kommit hem.

Så när han försvann igen medan vi var i Barcelona (igen, trots omsorgsfulla kattvakter) var vi egentligen inte så oroliga. Förrän nu, när han varit borta i 1½ vecka och vi fått reda på att han inte setts till i sitt gamla revir heller.

Vad göra nu? Finkamma vägdikena i närheten?

Eländiga katt. Kanske akvariefiskar skulle vara enklare husdjur. Åtminstone vet man var man har dem.

Namnfrågan

Det är ju tur att Edvin bidrar med namnförslag till babyn - han tyckte nog att vi svarade lite för svävande när han och Arvid undrade vad syskonet ska heta. (Vi har än så länge ingen aning.) Hans förslag är:

Öra
Tvål
Penna

Så nu är det bara att välja och vraka mellan förslagen då. Öra Hannus, det kanske skulle vara nåt?

Sparlåga

Än en gång förundras jag över hur min kropp orkar köra på när det behövs - och alltid, utan undantag ser till att få sin vila efteråt istället. Under resan orkade jag göra - ja, jag vågar nästan säga att jag orkade göra allt vi ville göra (även om det inte alltid gick helt smärtfritt), men nu efteråt är det bara att acceptera att det är vila som gäller just nu. Finns helt enkelt inga energilager för tillfället, nu måste jag laddas om. Precis som de första dagarna efter att skolan slutade. Precis som när vi kom hem från Sverige. Precis som otaliga lediga lördagar efter intensiva vardagar. Är det överhuvudtaget nån annan som känner igen det? Ganska smart, tycker jag egentligen, åtminstone när man väl lär sig känna igen hur det fungerar och vad man har att förvänta sig.

Tack vare två biobiljetter som gick ut igår lyckades jag ändå träffa en god vän som jag nästan inte sett till sedan i vintras - knäppt att hon bor ca 6 km härifrån och det är så svårt att få till en träff... Har nog inte varit så social det senaste halvåret. Och tack vare att syster Jenny ville på länk i Sandsund kom jag mig ut på en cykeltur i förmiddags. Annars har jag väl mest varvat tupplurar och Me before You (på svenska Livet efter dig), som jag utan vidare kan rekommendera som sommarläsning. Den är lättläst och känns lite chicklit, men det är i så fall bra sorts chicklit. Kan lånas härifrån inom en snar framtid!

Viva España!

 

Lyckligt hemma igen, går runt i mjukiskläder och kramar barnen så fort de kommer i närheten. Skön dag! Men Matias och jag pratade om det där utslitna "borta bra men hemma bäst" på väg hem igår... ni vet, det där obligatoriska som alla som kommer hem från semester ska utbrista så fort de landat. På väg hemåt hade vi lite svårt att instämma i det - och när vi gick ut från flygfältet och mötte människor som var på väg in med sina förväntansfullt nypackade väskor hade vi mer än gärna vänt om igen. Kanske har vi rest för lite i juni... hrm. Idag - ni vet, mjukiskläderna och slappardagen och så - har jag lite mer förståelse för den gamla klyschan, men ändå... skulle nån bjuda mig på en ny resa skulle jag åka imorgon, utan vidare!

Däremot kan jag, åtminstone den här gången, helhjärtat säga "tumis är bra, men hela familjen är bäst". Oj, så vi har njutit av icke-tjatet vid måltiderna, av att prioritera det VI vill göra, av att det är så okomplicerat att förflytta sig och genomföra spontana infall... men jag HAR saknat barnen! Men... önskedrömmen hade varit om någon hade flugit ner med barnen för fortsatt familjesemester efter ett par dagar vuxentid. Det nästbästa fick vara att åka hem själv för att umgås med dem!

Resan har varit jättefin, och jag är plötsligt ännu mer förtjust i Spanien än jag redan var efter fjolårets Granada + Fuengirola-resa. (Är det en dum idé att hitta sig en spanskakurs till hösten? Tja, med bf 19.9, så kanske...ja.) Vill hemskt gärna se ännu mera! Mallorca, Sevilla, allehanda småstäder... bara att börja beta av önskelistan! Kommer helt säkert att blogga om resan som jag brukar, men jag kanske avslutar Smålandsbloggen först. Allt i sinom tid!

Den enda del av resan som INTE var lyckad var resan ner... redan när jag satt och skrev de två blogginläggen i tisdags var ju flyget försenat. Det visade sig bero på fransk flygledarstrejk (även om vi inte flög till Frankrike var ju planen ändå att flyga ÖVER Frankrike), och det visade sig leda till att vi inte alls var framme vid hotellet i Girona ca kl 01 som vi hade trott, utan ca 04 - alltså fem på morgonen finsk tid! Just då var jag väldigt glad över att barnen inte var med! 

Hade gärna avskedat min gravidkropp också just då, den var inte alls samarbetsvillig (annars har det gått superbra att resa med bulle i ugnen). Jag får lätt myror i benen av att sitta i bil (eller flyg, tydligen) länge när jag är gravid. När jag är trött är det ännu värre. Ta det som utgångspunkt, och tänk er en inledning med bil några timmar till Tammerfors, och sedan en svettig, trångbodd flygresa bokstavligen mitt i natten. Aaah! Får spader bara av att tänka på det! Det var inte bara så att det kändes som att jag hela tiden måste röra på benen, utan de började till och med rycka av sig själv - och ju mer jag slappnade av, desto värre blev ryckningarna. Ingen chans att varken sova eller slumra alltså, för så fort jag ens närmade mig slummer blev benen som galna. Ryggen och höfterna var inte heller glada åt nattflygandet. Det var verkligen en övning i uthållighet!

Men. Vi kom fram, jag hade inte blivit galen, och hotellrummet som väntade oss var till och med trevligt över förväntan. Och gissa om det var skönt att lägga sig under svala lakan då... Och som sagt, resten av resan var mycket behagligare än starten! Och så mycket det finns att se och göra i/omkring Barcelona! Fyra dagar var inte på långt när tillräckligt, utan kändes som en aperitif som definitivt gav mersmak.

Emil och Pippi och Ronja! (Roadtrip i Småland, dag 5)

Se här, vilka nyttigheter man kan göra medan man väntar på sitt flyg! (Det har för övrigt inte alls kommit, det var ett annat; vårt beräknas anlända 22.05, vilket är 1 h 15 min efter att det skulle ha lyft igen, med oss ombord... min nattsömn! Det här äter av min nattsömn!) För att trösta sig kan man återvända till Småland och fortsätta den reseberättelsen! Bilderna finns redan upplagda, jag har bara inte hunnit så långt som till att skriva och publicera.

Vi befinner oss alltså i Vimmerby, på turistboendet där vi sov bara en natt innan vi förväntansfullt steg upp och gjorde oss redo för Astrid Lindgrens värld. Ett par dagar tidigare hade det utlovats åska och regn på förmiddagen och ännu mera regn på eftermiddagen, men vi hade liksom inte så många dagar att välja på, så vi körde hårt. Det visade sig att vädret ändå var lite snällare - det regnade då och då hela dagen, men mellan skurarna kom det stunder med uppehåll då man fick andas ut och skaka av regnkläderna lite. Och för den som undrar - Astrid Lindgrens värld är säkert behagligare utan all den där vätan, men har man bara förberett sig så går det att ha en riktigt bra dag i regnväder också.

Det första som hände var att Edvin snavade av en stege och slog ryggen ganska ordentligt när vi skulle fota honom och Arvid som Ida och Emil (bilden lite uppåt), men sen gick det uppåt. Det första vi gjorde var också det som speciellt Arvid räknade som dagens bästa - Lilla staden. Jättefin miniatyrstad där också barnen fick känna sig som jättar. Där var det förresten, skönt nog, uppehåll, så vi fick åtminstone en torr start!

Man kunde ha lekt, bara lekt hela dagen, men vi gick också på fyra teaterföreställningar. Det blev de "tre stora" - Emil, Pippi och Ronja - och så en mindre om Nils Karlsson Pyssling. Både barnen och vi vuxna gillade dem! Jättefina miljöer, proffsiga skådespelare och så all den välkända musiken. Skulle man ha varit där två dagar skulle det dessutom ha funnits många andra föreställningar att se, men fyra var absolut det mesta vi kunde pricka in utan att gnaga för mycket av lektiden.

När vi gick och satte oss vid Emil-scenen vid Lönneberga var vädret fortfarande helt okej. Så blåste det upp. Och det var nästan komiskt vilket busväder det blev! Då hade vi fortfarande regnkläderna i bilen, men i väskan fanns åtminstone en regnponcho som vi hade det riktigt mysigt under. Men jag uppskattar att föreställningen fortsatte som om det varit grannvädri, lite snopet skulle det ha varit annars.

Sen blev det vår favoritlunch - tunnbrödsrullar och kokade ägg! Picknick igen alltså. Picknick är kanske mysigare i sol, men vi hade det gott under tak ändå. (Bilden nedanför är förresten ett av mina starkaste argument när jag försöker förklara för Matias varför han ska ta 2-3 bilder att välja mellan istället för EN...)

Nästa föreställning som vi gick på var "Pippi går på cirkus". Vi fnittrade lite åt de genomfula trikådräkterna som cirkusmännen hade. Fantastiskt fult, så fult att det blev sympatiskt på nåt sätt.

Senare på dagen åkte vi också ett varv med Saltkråkantåget, där man fick sitta i en vagn och åka runt bland olika Saltkråkanmiljöer från filmerna. Själv var jag inte så förtjust - vaxfigurerna var lite stirriga och obehagliga, och dessutom var det väldigt mörkt, vilket jag inte tycker att matchar med de ljusa Saltkråkanberättelserna. Men barnen tyckte om det, och har äntligen börjat plocka Saltkråkan ur bokhyllan när de ska få se film!

Edvin kunde ha lekt länge, länge i Bullerby-lekstugorna, och min favorit var Mattisborgen. Så fin, och så roligt att få gå runt i trapporna och tornen! Dessutom satt rövarna i ett av rummen och sjöng och drog historier för varandra medan de interagerade med publiken. Mysigt!

Men om jag blev förtjust i Mattisborgen blev barnen ändå mer förtjusta i Pippis hus, där vi stod länge i Pippis kök medan Pippi, Tommy, Annika, Prusseluskan och Kling och Klang drog lekar med de storögda barnen. Sen gick Pippi och en hel flock barn ut för att koka nässelsoppa, och Arvid hjälpte frimodigt till med att samla "ingredienser". Och just det måste nästan vara det bästa med ALV, interaktionen mellan barnen och alla karaktärerna. Vilket sommarjobb de har!

Astrid Lindgrens värld stängde kl 18. När den började vara tio över fick vi med milt våld tvinga med oss barnen ut till bilen. Vi kunde definitivt ha varit där en dag till, för vissa miljöer hann vi bara snabbt gå förbi, men en heldag var helt okej. Vi hann se de föreställningar vi helst ville se, barnen hann leka fritt i många miljöer och vi behövde inte stressa. Fint ställe, kan rekommenderas!