I'm out of bed and dressed, what more do you want?

 

Det har snart gått två veckor av den här vårterminen. Nio ynka skoldagar. Ingenting, ju! Och likväl känns det redan som om jag blivit överkörd av ett tåg, manglad av en ångvält och fått en slägga i skallen. Jag har ganska mycket på schemat den här perioden, förutom allt det som finns utanför, och nu känner jag att jag är ganska redo för sommarlov... eller åtminstone en helt ledig helg utan tankar på jobb! Drömma kan man... Men eftersom niorna turas om att åka iväg på PRAO under de kommande två veckorna borde det bli en liten andningspaus - kanske tillräckligt för att jag ska hinna ikapp lite. Jag håller tummarna!

Jag försökte ge mig själv en spark i baken och gå igenom en rad bilderboksanalyser som niorna skrivit, men gav upp när jag insåg att min hjärna faktiskt bara är mos ikväll. Jag känner att ett blogginlägg ligger på en lämpligare nivå! En tillbakablick till en måndag kväll i Barcelona i november känns faktiskt alldeles mitt i prick. 

Efter första dagen på kursen bestämde vi oss för att utforska Barri Gòtic, alltså Barcelonas gotiska kvarter. Men efter att vi hade strosat runt bland de mysiga, små butikerna ett tag bestämde jag mig för en avstickare - jag hade nämligen läst att det fanns ett Banksy-museum i närheten. Det lät som en god idé!

Och det var en god idé. Så vilsamt och behagligt att gå runt ensam i ett halvtomt museum - det var ju ändå en måndag kväll i november - och bara låta sig roas, oroas och provoceras. Precis den motvikt jag behövde till den annars så sociala veckan!

Museet innehåller över 130 av Banksys verk, och de flesta har byggts in i miljön på ett enkelt men ganska genialiskt sätt för att skapa street-känsla, fast man befinner sig inomhus i ett prydligt museum. Det är en blandning av underhållande och samhällskritiskt, sådär att det roade leendet blixtsnabbt kan stelna samtidigt som det formas en klump i halsen. 

Ser ni Steve Jobs uppe ovanför de främlingsfientliga duvorna? Den målningen dök först upp i det ökända flyktinglägret The Jungle i Calais (finns inte längre, men uppmärksammandes stort under 2015-2016) och anspelar på att Steve Jobs faktiskt är son till en syrisk flykting. Det visste jag inte! 

"A wall is a very big weapon."

Verken som ursprungligen finns på och i närheten muren på Västbanken fick det att snöra ihop sig i bröstet. Hjärtskärande aktuellt. 

Så gick jag till sist ut i kvällen igen för att sammanstråla med mitt sällskap. Och se vilken gräddtårta jag snubblade över! Palau de la Música de Catalana. Magnifikt!