Det är inte klokt alltså - alla de här stigarna i skogen utanför vårt hus! (Tänk: Emoji med stjärnglasögon.) Ikväll gick jag än en gång på en ny stig och häpnade över hur fint det var åt det hållet också. Har nog aldrig haft så lättillgänglig skog till hands. Jag växte ju minst sagt upp nära naturen i Överpurmo, men där får man ju för det mesta välja mellan att hålla sig till skogsvägarna eller trava fram över stockar och stenar.
Här går stigarna kors och tvärs genom skogen så jag blir alldeles bortskämd. Dels passerar en allmän vandringsled här, dels finns det en mängd stigar som används tillräckligt flitigt av terrängcyklister för att de ska hållas fint upptrampade - till och med vintertid. Visst händer det att jag får dela stigarna med en cyklist eller två, men för det mesta har jag ändå skogen för mig själv så pass att jag funderat en del på vad jag ska göra om jag träffar en björn... vilket faktiskt hände en motionär häpnadsväckande nära centrum av Kokkola häromveckan! Viker jag av från mina vanliga rundor händer det fortfarande att jag tappar väderstrecken så att min promenad blir två timmar istället för den ena timmen jag hade tänkt mig... Jag antar att det avtar med tiden, både det att jag upptäcker nya stigar och att jag regelbundet går vilse, men än så länge känner jag upptäckarglädjen! Nytt life goal: Få koll på den här skogen och stigarna i den. Jobbar på det!
(Ja, på bilden ser det ju bara grådassigt ut, men det skyller vi på min mobilkamera. Egentligen var det grönt och skönt och välkomnande! Och väldigt myggigt.)
2 kommentarer:
Finns det något härligare än skogsstigar <3
Älskar dem! :)
Skicka en kommentar