Rise and shine - fredagen hade jag planerat skulle bli en riktig heldag på bokmässan. Att planera mitt program var ett kapitel för sig. Jag kunde lätt ha lagt upp ett minutschema med en massa intressant program, men gissade att det kanske inte gick att planera för tajt... Och det hade jag helt rätt i. Hade satt ihop ett program med några absoluta måsten och därtill en hel hög med tips till mig själv. Väldigt mycket lämnade osett och ohört, men jag får se det som en nyttig övning i att prioritera och prioritera bort...
Jag började i alla fall med att hänga med (min f.d. studiekompis) Susanne på ett seminarium om hur man kan påverka samhällsklimatet med hjälp av litteratur i klassrummet. Att börja min mässdag med en diskussion om vad läsupplevelser kan innebära kändes precis rätt!
Bland andra Lawen Mohtadi, som har skrivit och gjort film om Katarina Taikon (Katitzi finns i nytryck!! Och filmen Taikon har precis haft premiär i Sverige!), diskuterade kulturarv ur ett romskt perspektiv. Hon sade att genom Katitziböckerna kan det romska kulturarvet också bli en del av vårt kulturarv, alltså så att litteratur kan skapa gemensamma berättelser för barn ur olika folkgrupper. Det är ju fantastiskt fint! Läsupplevelser kan till exempel göra Katitzis historia till en del av min historia också, och det kan sätta spår också långt senare i livet.
(Ungefär nu märker jag att jag helt enkelt får dela in den här dagen i flera inlägg, jag har helt enkelt för kloka saker antecknade för att strunta i att skriva om dem... så här följer ett osorterat nystan av tanketrådar och citat från diskussionen.)
- Avsaknad av litteratur leder till brist på förmåga att reflektera över sig själv och sin historia.
- I litteraturen hittar vi spår bakåt i tiden, och på det sättet kan vi få perspektiv på det som händer i vår värld just nu.
- Genom att läsa berättelser om andra kan du bestämma hur du själv vill vara som människa!
- När vi läser är vi inte ensamma, utan vi tar del av en annan persons liv. Filmer och dataspel är visserligen också berättelser, men att läsa är ett mer intimt sätt att ta del av någons historia. Fördelen med film är att det är mer lättillgängligt - men det kan också vara en nackdel. Det går inte att slöläsa en bok!
- Bra litteratur osäkrar föreställningar. Därför kan litteraturen vara skrämmande för den som inte förstår litteraturens kontrakt.
Efter seminariet delade vi på oss, för Susanne hade planerat in ett annat skolseminarium, medan jag tänkte lyssna på Ann Heberlein på Svenska kyrkans scen. Sedan konstaterade Susanne att hennes seminarium varit jätteinspirerande, medan jag nästan genast hade märkt att det inte gav något att stå med vässta armbågar i trängseln vid scenen. Välja och välja bort... kan inte alltid lyckas.
Istället gick jag iväg för se mig runt lite och insåg att det verkligen händer saker överallt på mässan. Hoppsan, där sitter Jonas Hassen Khemiri och pratar om djupa saker, där står Camilla Läckberg och signerar barnböcker... Men jag lyckades inte riktigt lyssna ordentligt på samtal i montrar och på småscener, så jag var väldigt glad för mitt presskort! Utan det vet jag inte om jag hade kostat på mig ett seminariekort eftersom många som hade seminarier (som kostade) också hade ett eller flera (öppna) montersnack om samma eller liknande teman. Jag tyckte liksom inte det verkade vara så viktigt med seminariekort... Det hade varit Big Fail. I den allmänna röran på mässan var det perfekt att få gå in i ett svalt rum med välordnade stolsrader och bara lyssna andäktigt på en eller flera kloka människor som pratade ostört. (Jonas Hassen Khemiri fick prata vidare utan mig i den där montern, för jag orkade inte sålla bort ljudet från montersamtalet precis bredvid... men han fastnade på bilden överst i inlägget!)
Anyways! Vi stämde träff igen, för vi, tillsammans med en av Susannes kollegor, hade bestämt oss för att kosta på oss en lyxlunch på Heaven 23 högst (?) uppe i Gothia Towers. Perfekt! Jag hade redan hunnit titta lite trött på de där trista smörgåsarna som såldes här och där nere på mässan, så när mitt sällskap ville testa de berömda räksmörgåsarna var jag med utan vidare. Räkor älskar jag inte, så jag tog reda på vad en wallenbergare är istället. (God är vad den är, här i alla fall!) Svindlande utsikt är inte heller helt fel till maten. Kan varmt rekommendera - inte hutlöst dyrt med tanke på att maten var lika prima som utsikten.
Och den som inte är hungrig borde åtminstone ta hissen upp till lobbyn, den går på utsidan av husen och är nästan lika rolig som Liseberg på andra sidan gatan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar