Irlandsberättelsen fortsätter och nu har vi kommit till en av höstens - eller årets? - finaste dagar. Onsdagen under Erasmusveckan på Irland var vikt för en heldagsutflykt runtom i norra Mayo, och det var verkligen den irländska drömmen. Blå himmel, gnistrande grönt gräs och berättelser och historier i varje buske. Ingen av platserna var egentligen särskilt långt från Ballina, vilket får mig att misstänka att det skulle gå att sätta fingret på vilken punkt som helst på Irland och lätt kunna fylla en semestervecka med spännande utflykter. En vacker dag ska jag ta med familjen till Irland och åka längs med hela västkusten, jag tror det skulle vara fantastiskt - men samtidigt förstås också mycket svårare att hitta de små guldkornen på egen hand.
Ta till exempel Tobar Mhuire, eller St Mary's Well - inte helt självklar att hitta för en besökare, men en väldigt speciell plats. Efter en lagom kort promenad längs med ängar och kohagar kom vi fram till platsen, som varit en helig plats ända sedan urminnes tider. Där finns ett pyttelitet kapell från 1700-talet - och på taket växer ett havtornsträd. Havtorn och heliga källor är tätt sammankopplade, och det finns en gammal tradition med "rag trees", där man knyter upp en tygbit i trädet för någon som är sjuk eller tyngs av andra problem - förhoppningen är att samtidigt som tygbiten ruttnar bort, försvinner också problemet den symboliserar. Traditionen går ända tillbaka till hednisk tid och var vanlig ända fram till 1970-talet. Numera finns traditionen bara kvar på vissa platser, som till exempel här.
Den här platsen var nog en av resans största överraskningar för mig - jag förväntade mig inte mycket, men det var en plats jag hade kunnat stanna på hela dagen - så fridfull!
Men vi stannade inte, utan fortsatte till Rosserk Friary, en klosterruin bara ett stenkast bort, alldeles intill River Moys flodmynning. Måste ha varit en väldigt central plats när det byggdes! Franciskanerklostret byggdes på 1440-talet och fungerade bland annat som en skola. Klostret var dock inte i användning särskilt länge, utan brann ner 1590 och byggdes aldrig upp igen. Men det är fortfarande en plats där det är lätt att föreställa sig det medeltida klosterlivet!
Jag tycker det är fantastiskt att kunna besöka Ballina för tredje gången och fortfarande få utforska helt nya platser bara några kilometer utanför staden!
Vår grupp bestod av besökare från Ungern, Turkiet och Finland, och förstås också irländska värdar. Jämfört med de storskaliga projekten vi haft förut känns det ganska hemtrevligt och avslappnat med något mindre grupper från något färre länder - även om det förstås också kan ha sin charm med de större sammanhangen!
Och där! Där går gränsen för hur många foton som är rimligt i ett inlägg. Fortsättning följer i ett annat inlägg, eller två! Som avslutning ger jag er det runda tornet i Killala, där vi gjorde ett snabbt stopp på väg till vår nästa destination.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar