Erasmusträff i Polen

 

För ganska precis ett år sedan skulle jag ha samlat ihop en grupp från vår skola och rest till Polen för att knyta ihop vårt första projekt. Vi skulle ha fått se både Warszawa och Ostrów Wielkopolski i vårskrud och jag är säker på att det skulle ha blivit ännu en jätterolig Erasmusresa i samlingen. Men ni vet.

Istället blev det, precis som med den träff vi var värdar för i slutet av april, en virtuell mobilitet som fick knyta ihop projektet för oss och den gick av stapeln under veckan som varit. Yes, exakt precis när allt annat också ska göras! Efterklokt och förnuftigt kan jag tänka att vi borde ha bestämt oss för virtuella träffar långt tidigare istället för att skjuta på det så här länge, för även om det var roligt och trevligt blev det ganska tungt med två Erasmusveckor så här nära inpå varandra i slutet av terminen. Men det är lätt att säga förstås - det här läsåret har ju inte direkt varit förutsägbart och lätt att planera heller, till exempel fick vi ju inte ens starta med klubben förrän i januari. Tack vare min underbara Erasmusklubb blev det riktigt roligt ändå. Verkligen tack och lov för deras entusiasm, den räddar det mesta och gör att det känns värt att lägga så mycket tid på ett internationellt projekt mitt i en pandemi!

Vi fortsatte det vinnande konceptet med videoträffar länderna emellan och precis som förra gången gick en del möten jättebra, medan andra gick mer... helt okej. Några framgångsfaktorer verkar det finnas: 

1) Små grupper så att eleverna själva vågar ta plats och vara aktiva. 

2) Läraren håller i trådarna, tar en lagom aktiv roll och för samtalet vidare när det behövs.

3) Tekniken fungerar. Visst, människor är viktigare än teknik, men det är SVINTUNGT med möten där folk sparkas ut på grund av dåligt nät, inte hörs på grund av eko och dåliga mickar och liknande.

4) På samma tema: Enkelt är bäst. Att spela kahoot via meet har varit uppskattat och fungerat bra, men att t.ex. visa en video funkar alltid bäst i teorin. Däremot har vi haft jätteroligt när vi lekt enkla ice-breakers som Two truths and one lie - så "keep it simple" får bli mitt motto i framtiden!

Ja, och ett annat vinnande koncept - att bryta av alla digitala möten med hämtpizza i parken! Känns som en klen kompensation för de som hade lovats en resa till Polen ifjol och går ut nian utan att ha fått resa nu, men det var i alla fall veckans klart skönaste lunch!