Alltså, den här lille mannen. Det var alldeles nyss vi var helt fascinerade av hur han hade börjat använda sina händer (
båda händerna
samtidigt!) för att undersöka saker.* Nu känns det som att han halkat vidare minst tio steg i utvecklingen. Vi lägger honom på rygg mitt på lekmattan, och poff - så ligger han på mage en bit bort och pillar med sin favoritleksak för att få den att spela. Så häftigt! Undrar hur mänskligheten skulle se ut om vi fortsatte utvecklas i ens en bråkdel av den takt som vi håller det första året..? Kanske lika bra att inte veta det, förresten.
*Och då menar jag inte "alldeles nyss" sådär sentimentalt "åååh, vår sjuåring går i skolan, han som nyss började gå", utan verkligen nyss. As in häromveckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar