Och cykelspaningen gick bra. Så bra att jag har en tendens att le brett för mig själv när jag tänker på det - nu hoppas jag bara att de ringer från affären snart och berättar att de fått in den i lager igen! Och även om vi har ägnat två lördagar åt att söka rätt cykel i tre städer och sju cykelaffärer blev det sist och slutligen den allra första jag provade. Men efter att ha cyklat av och an på diverse gatstumpar i Jakobstad, Vasa och Kokkola är jag ganska säker på att det är ett välgrundat beslut. Cykelglädje!

Sötingar, krama dem av mig!
SvaraRaderaVad Edvin liknar sin far på den bilden! Det har jag inte sett förut.
SvaraRaderaVilka härliga pojkar!
SvaraRadera