Det ena och det andra

Böcker av olika slag

2012-02-08T18:19:00.004+02:00

Egentligen borde jag ta och läsa den katolske biskopen Anders Arborelius bok Andens ABC, för den har jag lovat att recensera. Tyvärr går det inte. Jag är alldeles för uppslukad av första boken i Twilight-serien.

Jag känner mig en liten aning lättköpt.

Edit: Uppslukad är jag väl fortfarande, men Bellas blinda beundran för Edward börjar gå mig på nerverna. Liksom, vad är han annat än vacker? Och vampyr då, förstås, om man faller för sånt. Minns jag fel när jag har för mig att (den första) filmen inte var fullt så enkel?

Highlight of my day

2012-02-07T20:28:00.005+02:00

Igår fick jag ett ryck och gick på Power Step. Och aaah, vad det värker i alla mina muskler idag... tio minuter in i passet kom det en serie med ganska fasansfulla armävningar och plankor. Mina plankor var ganska krokiga kan jag säga. Och mina armhävningar ganska fuskiga. Och jag säger bara - tack och lov för att vi gick över till annat och inte återkom till de där plankorna, för jag höll på att bli ganska spyfärdig också. Det är det här första otränade skedet som jag kommer till gång på gång... Man svettas. Man plågas och man darrar. Och till råga på allt skäms man också för att man är så klen. Jag borde verkligen ta och fortsätta förbi den fasen. Kanske jag ska. Åtminstone blir det zumba imorgon - obligatoriskt på onsdagar tack vare Arvids kära sagojumppa i rummet bredvid.

Jag bestämde att fem-tio minuter muskelövningar här hemma dagligen inte är för mycket begärt. Och när ska man börja om inte genast? Även om träningsvärken gjorde det till ett ganska lamt försök... Men här kommer vi till min highlight of the day.

Jag ligger på golvet och tränar magmusklerna. Arvid kommer glatt springande, hoppar ett varv runt mig och säger "Det ser roligt ut när du vevar med benen, mamma!" Han springer ett varv till. "Jag tycker den där tröjan är fin!" Han springer till köket och äter några skedar av flingorna han egentligen ska sitta och äta och kommer sedan tillbaka för att hoppa jämfota runt mig några varv.

Några minuter senare: Arvid, Edvin och jag hoppar jämfota runt i en liten ring till I don't feel like dancing med Scissor Sisters. Inte så coolt kanske. Men med de här ungarna hoppar jag jämfota i vilken ring som helst. Lätt.

Så mysigt så

2012-02-03T16:28:00.002+02:00

Det är som om någon hade installerat en kamera i vårt sovrumstak och illustrerat medeltalet av de senaste åren. Lägg bara till en långbent fyraåring som kilar sig in nånstans där han ryms mot morgonkanten de flesta nätter, så har du det.

(Bilden snodde jag från Onekligen, men den verkar härstamma från How To Be A Dad. Klicka så blir den större.)

Sånt jag kommer att minnas från idag

2012-02-01T21:33:00.005+02:00

Om jag får välja några saker att minnas från idag är det de här:

- hur fantastiskt skönt det är med en ledig dag mitt i veckan efter ett par alltför speedade veckor
- hur strålande glad Edvin kan bli av att få båda sina föräldrars fulla uppmärksamhet
- hur mycket spott som bubblade med i s-en när han formade dagens ord tass (glassen som han delade med Matias och mig på Hesburger efter vår eftermiddag i Kokkola)

Dessutom kommer jag antagligen också att minnas det mycket oväntade i att jag köpte ett par byxor från H&M:s pojkavdelning. Åt mig själv. Ett par softa collegebyxor visserligen, men ändå. Förvirringen!

Dokument: språkutveckling

2012-01-30T17:57:00.004+02:00

Här kommer dagens blogginlägg enligt mallen "stolt förälder dokumenterar knoddens framsteg för en förstrött gäspande omvärld":

Vi har väntat och väntat och väntat på flera ord av Edvin. Inte för att vi är bekymrade eller prestationsangstiga, men helt enkelt för att vi är så nyfikna på vad han har att säga. Och han har låtit bli. Kroppsspråket har fått duga, och mamma, ojoj, hejhej, nä, ja, namna och tacktack har fått säga allt. Pappa och Titti (Tintin) som han tog in i sitt språk har fallit i glömska, så om något har han fått lite mindre ordförråd de senaste månaderna. Men igår: kaita (krita) och idag: gucko (gurka). Hurra! Mer än ett ord om dagen kräver vi inte! Snart kan du berätta massor, fantastiska unge!

Sunklivet

2012-01-28T19:14:00.004+02:00

Ikväll skulle vi på mat till svärföräldrarna. Men eftersom jag var helt färdig efter veckan och dessutom har en förkylning på gång bestämde jag mig för att skicka iväg mina män och ta det lugnt här hemma istället. Till kvällsmat blev det fryspizza med pepsi max (och inga grönsaker eftersom jag var för lat för att skära upp gurka), glass och på det lite pringles. Och några mumin-xylitolpastiller eftersom det var det mest godisliknande vi hade hemma. Framför de tre första avsnitten av How I met your Mother i sträck. Judge me! Nu känner jag mig tillräckligt laddad för att göra stordåd. Typ hänga tvätt och kanske till och med tvätta håret. Yey lördag!

(Oskojat - det är fantastiskt att vara ensam i några timmar. Tystnaden! Jag förstår inte hur det finns småbarnsföräldrar som orkar jobba med barn under 9-10 år hela arbetsveckorna... Visserligen blir man trött av att jobba med äldre barn eller tonåringar också, men det är en annan sorts trött. Nu när jag jobbar med ettor använder jag upp mitt småbarnstålamod på jobbet och har inget kvar när jag kommer hem. Men så har jag kanske inte det största förrådet från början heller.)

Städningen

2012-01-28T14:35:00.004+02:00

Jag frågar ut i luften:
- Kanske vi skulle städa vessan nu?

Mina söner klappar i händerna och ropar JA!

(Denna vecka är alltså åtminstone ett rum veckostädat. Alltid något. Och två uppsättningar barnkläder hänger på tork.)

I did it again...

2012-01-25T21:31:00.005+02:00

...jag sade ja till jobb av bara farten. Precis det som jag skulle låta bli. Tacka ja till jobb - ja. Tacka ja till jobb utan att tänka efter före - nej. Idag skulle jag egentligen ha haft en ledig dag, men istället blev det ett inhopp på en helt ny skola. Det var först när jag lade på telefonen igår kväll efter att ha lovat jobba som det slog mig. What? Jag är ju jättetrött och skulle vila idag. Gå här hemma i mina ljusblå velourbyxor hela dagen. Skriva en artikel med deadline den här veckan och röja undan en del pappersarbete som legat överst på min att göra-lista lite för länge. Hur gick det här till? Jag lär av mina misstag (jobbmängden i höstas), men det går tydligen lite trögt. Nå, det var inget fel på skoldagen, men inte blev någon artikel skriven och inte blev några energidepåer fyllda. En annan gång kanske. Det är i alla fall tur att man har roliga ungar:

Och dagens positiva överraskning - jag släpade iväg mig på zumba, nästan enbart för att Arvid ville på sin jumppa. Själv hade jag ingen energi och ingen motivation. Men det var roligt! Det fanns tydligen lite energi i benen fast det inte kändes av i huvudet...

Pft.

2012-01-24T18:01:00.005+02:00

Äh, adresser och sånt. Petitesser.

Fortfarande ett frågetecken

2012-01-21T22:49:00.007+02:00

Det är presidentval imorgon. Jag brukar gärna förhandsrösta (så är det gjort ifall jag skulle kidnappas av utomjordingar eller så före valdagen), men den här gången har jag inte gjort det. Orsaken är enkel - jag hade inte bestämt mig. Jag tänkte att till valdagen, den riktiga valdagen, ska jag läsa in mig. Då ska jag ha koll på kandidaternas syften, deras argument, deras erfarenhet och deras grodor. Då vet jag.

Nu sitter jag här och ser på Yles svenska valdebatt samtidigt som jag gör Hbl:s valtest. Jag vet vad de säger, men hur ska jag veta vad de gör? Borde jag fortsätta med att se ett par debatter på finska så man vet hur de diskuterar när de inte är handikappade av språkkunskaperna? Ska man rösta enligt magkänsla eller strategiskt? På en idealist eller en realist? Det känns som om jag pluggar inför en tent som jag försummat alldeles för länge. Imorgon borde jag ha en åsikt, men för tillfället har jag noll koll. Jag är nog en dålig medborgare.

Fyran

2012-01-20T19:49:00.003+02:00

Fyra jobb jag haft
- Lärare (olika versioner)
- Kassör i biljettluckan på Gröna Lund
- Språkgranskare
- Journalist? (Känns inte som att jag kan kalla mig det, men ni vet. En sån som gör intervjuer och skriver artiklar lite sporadiskt.)

Fyra filmer jag gärna ser om och om igen
- Forrest Gump
- Amelie
- Harry Potter och de vises sten
- Romeo + Juliet

Fyra städer jag bott i
- Åbo
- Stockholm
- Vasa
- Överpurmo, metropolen i mitt hjärta

Fyra teveprogram jag gärna ser
- Gray's Anathomy
- Amazing Race
- Brottskod: försvunnen
- How I met your mother, tror jag. Jag har aldrig sett den, men fick första säsongen i julklapp och är väldigt peppad att börja på!

Fyra platser jag åkt på semester till
- Den djupa södern och det stora äpplet i USA
- Alperna
- Vuoggatjålme
- Amsterdam

Fyra webbsidor jag besöker varje dag
- Facebook
- Min ena mejl
- Min andra mejl
- En hel hög bloggar

Fyra favoritmaträtter
- Pasta pesto som Matias lagar
- Kotipizzas pizza med skinka och rödlök (kanske inte godaste pizzan jag ätit, men en återkommande favorit)
- Lunchbuffé på en asiatisk restaurang, t.ex. Spices i Vasa
- Potatismos och lax

Fyra saker i rummet jag sitter i
- Halvplockad tvättställning
- Arvids moppeped
- Dammsugare
- En trave biblioteksfilmer som jag antagligen kommer att betala förseningsböter på utan att hinna se

Fyra saker jag har på mig just nu
- Ganska nya jeans
- Ganska gammal tröja
- Alldeles splitternya strumpor som jag hittade i botten av strumplådan i morse
- Min förlovningsring (men inte vigselringen, för mina fingrar är fortfarande större än de var före graviditeterna)

Fyra platser jag hellre skulle vara på
- Här hemma, men en version av "här hemma" som är oklanderligt städad och smakfullt inredd
- I mina systrars lägenhet i Malmö
- I nästan vilken spännande, myllrande storstad som helst
- På en vacker plats där värmen är skön mot bara ben

Den långa vägen hem

2012-01-19T19:50:00.007+02:00

Vi har sönder termostaten i bilen. Det betyder att det ibland, men mycket sällan, kommer varmluft i fläkten. För det mesta känns det som friska vindar från Sibirien, men i måndags upptäckte jag något annat - när man kör i underkylt regn klistrar regnet fast sig och fryser till is på rutan. Omedelbart. Det upptäckte jag halvvägs till Vasa. Till Vasa tog det två timmar att köra, hem tog det ungefär två och en kvart. Känslan när man står i mörkret på vägkanten i Kuni och har skrapat vindrutan med ett par kilometer emellan och däremellan kört mer eller mindre i blindo, stelfrusen av all sibirienluft man låtit blåsa för fullt i bilen i hopp om att det ska hjälpa lite är inte rolig. Inte när man räknar ut hur länge projekt hemväg kommer att ta och hur tidigt väckarklockan kommer att ringa morgonen därpå.

Men - lättnaden när all isluft äntligen börjar hjälpa så att det går att köra så långt som 20 km mellan fönsterskrapningarna... aah. Fröjden när fläkten helt otippat börjar blåsa varmt vid två tillfällen, om än bara för några minuter. Och tacksamheten för ett par lånade ytterbyxor, reflexvästen i handsfacket och någon som väntar på mig där hemma.

Sedan har veckan fortsatt utan pauser. Två arbetsplatser, varav en är ny och högljudd. Ikväll stannade jag hemma från en trevlig get-together eftersom jag inte ville dra eventuella bobbor från Edvins milda magsjuka för dagen på småbarnen i sällskapet. Istället somnade jag som en stock i en timme. Det kunde behövas. Helg! Helg! Snart!

Kameran och bloggaren i spegeln

2012-01-12T21:37:00.006+02:00

Alla bloggpoängen som rasslar in! Jag har en kamera. Jag har en spegel. Jag har en bild av mig själv bakom en kamera i en spegel. Men framför allt: numera har jag en frisyr igen! Tack kära frissa.

Hugga gran

2012-01-12T15:13:00.005+02:00

Imorgon är det tjugondag knut. Måste julen ut? Det mesta kan jag packa ner utan att sörja, men granen - jag gissar att den får stå kvar ett tag till. För den är ju så fin. Och den uppför sig så oklanderligt, behåller alla barr där de ska vara. Och jag gillar att ha lite skog inomhus, det borde man ha året om. Och med tanke på hur snabbt jag brukar ta livet av alla stackars krukväxter bär det mig emot att kasta ut en grönväxt (eller åtminstone en grön växt) som är så här välmående efter flera veckor hemma hos mig...

På bilden är mina söner ute och hugger gran. Observera speciellt yxan (egentillverkad av duploplattor) och Edvins vante (som kanske liknar ett par hoprullade stickade sockor en liten aning).

Första dagen

2012-01-09T21:58:00.003+02:00

Årets första dag på jobb för halva familjen, årets första dag hos dagmamman för andra halvan. Det har varit en ganska trött familj här ikväll. Arvid var full av bus, Edvin stod som ett uppochnervänt V och gråtskrek och jag somnade helt otippat efter att jag hade läst en halv bok för Arvid i sängen - efter kvällsmaten, inte vid nattning...

Tidig nattning för barnen - check.
Tidig nattning för de vuxna - återstår att se. Man kan alltid hoppas att förståndet vinner.

Ännu mera 2011

2012-01-07T18:33:00.007+02:00

Årskrönika i bagaget eller inte, kan ändå inte låta bli att göra en klassisk 2011-lista... för det är ju så roligt. Även om den här bloggen håller på att bli mer än lovligt navelskådande.

Gjorde du något 2011 som du aldrig gjort förut?

Jobbade heltid som lärare längre perioder. Cyklade långt. Var på husvagnssemester.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Ja, och det är jätteroligt! För att inte tala om att min syster blev förälder.

Dog någon som stod dig nära?

Inte så nära, men under året dog fammos syster, fammos (andra) systers man och faffas syster. Den generationen börjar vara borta, vilket gör att fammo och faffa känns ännu mer avlägsna än de varit.

Vilka länder besökte du?

Vi höll oss i Finland och Sverige.

Är det något du saknar år 2011 som du vill ha år 2012?

Ett eget jobb och lite bättre framförhållning! En vältränad och stark kropp. Gärna visshet om var och hur vi vill bo i framtiden. Några småsaker bara...

Vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas?

Förhoppningsvis ska jag komma ihåg 12.10, som är min systersons födelsedag.

Vad var din största framgång 2011?

Jag kom underfund med att jag är lärare. Tekniskt sett har jag varit lärare ett tag, men 2011 var året då jag faktiskt jobbade tillräckligt mycket och tillräckligt länge som lärare för att på riktigt börja känna mig som en. Tur att det visade sig att jag trivs i den rollen, för annars hade jag varit tvungen att se mig om efter ett nytt yrke...

Största misstaget?

Är det arrogant att inte komma på något? Eller nej. Det största misstaget var att ta på mig så mycket jobb i höstas att jag prioriterade bort t.ex. vänner, träning och att bygga pussel med mina barn.

Bästa köpet?

Det börjar kännas tjatigt att nämna den igen - men cykeln, helt klart!

Vad spenderade du mest pengar på?

Det dyraste enskilda köpet var (upprepar mig igen) cykeln. Men annars - mat, hyra, diverse räkningar. Vuxna tråkigheter.

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Med risk för att låta smörig - min familj. Min egen lilla familj med de fantastiska sönerna, men också min stora gamla (ursäkta!) familj med syskon, nya babyn och allt. Ja, jag kan till och med räkna in vår numera ganska lata frass Tintin.

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2011?

Agnes Obels hela album Philharmonics - musiken är vacker, men den smälter samtidigt in i bakgrunden tillräckligt bra för att kunna spela samtidigt som man jobbar. Därför blev det en del av det i höstas...

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Gladare skulle jag säga. Det var skönt att få jobba (hemifrån).

Vad önskar du att du gjort mer?

Sånt vi gjort på jullovet: spelat spel, ritat och byggt lego med barnen, gått länge i pyjamas på morgnarna. Varit mer social.

Vad önskar du att du gjort mindre?

Varit irriterad på man och barn när det är jag själv som ställt till det.

Blev du kär i år?

Fortsatte vara.

Favoritprogram på TV?

Gray's Anathomy, Amazing Race.

Bästa boken du läste i år?

The Help (Kathryn Stockett), En dag (David Nicholls), Hand me down world (Lloyd Jones - men det stör mig att jag inte förstår titeln. Någon som kan hjälpa mig?). I kategorin ungdomsböcker I den tysta minuten mellan (Viveca Sjögren) och Resan till River Sea (Eva Ibbottson).

Största musikaliska upptäckten?

Av någon anledning fascineras jag av John Lennon för tillfället.

Något du önskade dig och fick?

Ett jobb jag trivdes på (så länge det varade).

Något du önskade dig och inte fick?

Ett jobb jag trivs på utan slutdatum.

Vad gjorde du på din födelsedag 2011?

Vaknade till en massiv hotellfrukost i Seinäjoki. Tog en promenad och körde hem för att baka kladdkaka till familjen som kom på kalas.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

(Se förrförra frågan.)

Vad fick dig att må bra?

Tyst tid när jag hinner tänka en tanke till slut. Att se mina barn glada. Utomhusluft.

Vem saknade du?

Jag tror jag svarade precis samma sak ifjol (?): vänner som bor onödigt långt borta.

De bästa nya människorna du träffade?

En mängd elever och kolleger.

Mest stolt över?

Mina barn. Det kanske kan tyckas lite tidigt att säga, men det verkar bli folk av dem.

Små saker

2012-01-07T17:21:00.003+02:00

Idag var jag på Zumba toning efter den långa juldvalan. Det kändes bra.
Idag fick jag inpusslat jobb för totalt fyra veckor framåt. Det kändes bra.
Idag håller jag på och städar köksskåpen. Det känns bra.
Idag färgade jag om håret. Det känns bra att det inte är fläckigt längre, men en aning oroväckande att det ser ut att skifta i rött.

Det här var 2011, andra halvan

2012-01-06T20:20:00.018+02:00

Juli
Juli - vilken händelserik, finfin månad det var, i år igen! Vi kickstartade månaden med att pricka in (en till) värmebölja och packa in oss i bilen och köra ner till södra Finland. Vi reste inte längre än inom Finland och Sverige i år, men vi saknade ingenting. Idén att semestra i diverse Amanda-kompisars lägenheter i Helsingfors och Åbo och toppa det med Högholmen, Borgbacken, fina cykelturer och ett par vänner i Åbo kändes utmärkt. Sedan blev det bostadsmässa (i Kokkola), Öppna gårdar (i Skata), Jakobs dagar, simturer och trevligheter. Jag blev kompis med min cykel. Vi tittade på huset från juni igen, men bestämde oss för att vårt första beslut var bra - det var för mycket renovering för oss. I slutet av månaden var det dags för nästa resa, den här gången till Sverige och fjällen. Edvin prickade in tredagsfeber dagen före avfärd, men det gick lika bra att skjuta upp resan en dag. Familjen och fjällen var återigen ett vinnande koncept.

Augusti
Vi fjällsemestrade klart och hann med ett kort besök i Norrfjärden på väg hem. Bokstavligen direkt vi kom hem störtdök jag rakt in i Humlefestivalen som jag var med och arrangerade. Besökarsiffrorna var en besvikelse, men det var en bra festival. Den här månaden cyklade jag de två sträckor jag hittills är allra mest stolt över: Vuoggatjålme-Russånes (ca 82 km, inklusive svenska och norska fjäll) och Sandsund-Vasa (102 km, sommarens mål). Två systrar stack till Malmö. Skolan och vardagen började igen och barnen fick börja i familjedagvård. Frånsett en del helt naturligt ståhej (av Edvin) den första veckan gick det smärtfritt. Jag var väldigt tacksam över att ha ett arbete att gå tillbaka till när terminen började.

September
Vardagen och höstförkylningarna lunkade på. Söndagsskolan och dagklubben började. Arvid fick kalufsen klippt vid frissan för första gången. Skolan fortsatte, och jag började känna av att mitt vikariat närmade sig slutet. Jag gav mig på en fyra veckors antibiotikakur för att slippa utslagen i ansiktet (funkade hjälpligt). Syster Hanna och hennes Andreas blev ägare till en bit åker och fina planer. Arvid och jag provkörde broder Johannes fyrhjuling.

Oktober
Matias och jag firade min födelsedag med ett dygn i exotiska Seinäjoki. Det var skönt och avslappnat, god mat och höstlöv, följt av ett litet kalas när vi kom hem. Vikariatet jag trivts så bra med tog slut i början av månaden och jag gick över till att jobba som inhoppare. Inhopp fanns det mer än jag hade trott och det visade sig vara riktigt intressant att prova på olika skoljobb. (Även om jag snabbt konstaterade att skolgångsbiträde inte är så roligt om man blivit van med att hålla låda själv.) Matias flög till London och jag var bara lite, lite avundsjuk. Jag gick en rolig kurs i dramapedagogik och fick på köpet hänga en del med några människor jag gillar i Vasa. Edvins trumhinna sprack. Jag blev ombedd att språkgranska en del och nappade eftersom jag fortfarande var osäker på hur mycket vikariat jag skulle ha. Summan blev crazy much. Jag vikarierade på dagarna och språkgranskade på kvällar och helger i ca en månad i oktober-november, och det kändes som ett ganska korkat sätt att leva. Jag försökte gå en nätkurs i historia, men fick hoppa av i mitten. Det var begravning för fammos krutgumma till storasyster. Månadens bästa var utan konkurrens lilla Joar, som gjorde mig till moster. Än så länge gillar jag det här med att vara moster väldigt mycket.

November
Mitt osunda jobbande fortsatte ungefär till mitten av månaden, då jag kunde dra en lättnadens suck. Vi lärde känna splitternya Joar. Inhoppartillvaron fortsatte, med fler vikariat än jag kunde tacka ja till. Jag tänkte en del på döden och livet (mest livet) bland annat på allhelgona, när den kloke mannen Tomas Sjödin talade i Betania. Arvid tyckte det var spännande att tända ljus på gravgården. Det blev lillajul och Anders och Ylva kom från Sverige för att fira jul i förskott med oss. Snön lyste med sin frånvaro.

December
I december var det färre inhopp och jag gick runt och var rastlös för det istället för att ta det lugnt, vila och julstöka. Det blev jullov och jag fick hämta först en, och sedan en till syster från flygfältet. Det var älgsoppa vid Lostugan, dagklubbsfest, söndagsskolfest och lillkusinens barnvälsignelse. Julen var skön, med tid både för lilla familjen och stora. Förutom ett par snödagar lyste snön fortfarande med sin frånvaro. Julen var ändå överraskande ljus och vacker, men något som mest liknade vårsol. Stormade gjorde det också, och vi gjorde en utflykt till Fäboda i (den något avmattade) blåsten. Jag anmälde mig arbetslös och gillade det inte alls. Träffade många trevliga människor i mellandagarna och avslutade precis så på nyårsaftonen: i gott sällskap.

God natt, sov gott etc etc

2012-01-05T22:17:00.005+02:00

Jag tänker erkänna en sak. Nattning. Gillar det inte. Det kan vara jättemysigt med sömniga, fina ungar, men jag får en miljon myror i kroppen av att vänta, vänta, vänta på att barnet ska somna. Att det tagit alldeles för länge för barnen att slå sig till ro på kvällarna ända sedan det trevliga, men för kvällsrutinerna en aning ödesdigra, julfirandet hjälper inte direkt.

Men jag har börjat misstänka att jag gör för stor grej av det hela. Jag läser saga efter saga och sjunger mig hes, allt utom att dansa cancan. Jag tror jag grävt en grop åt mig. Vi kan kalla det ett nyårslöfte eller något annat, men nu ska minsann den här proceduren förenklas. Faktiskt sådeså. Önska oss lycka till.

Jag kom förresten av mig med årskrönikan efter att jag hade publicerat första halvan, men jag kommer igen. Stay tuned!

Det här var 2011, första halvan

2012-01-01T12:29:00.007+02:00

Januari

Midvinternattens köld var hård, och snön bara föll och föll. Det gjorde oss ingenting. Matias tog ut sin pappamånad (månaden som alltså består av sex veckor) i början av terminen och jag begav mig lyckligt ut i arbetslivet. Jag höll en svenskakurs för musikstuderande i januari-februari och däremellan vikarierade jag i diverse skolor och fortsatte skriva för Mst. Jag var också med och planerade både Humlefestival och baptistkonferens. Rörigt, men mest roligt. I januari 2011 hade vi fortfarande en liten baby - på ett år är det utan jämförelse Edvin som förändrats mest. Han lärde sig stå och ta ett steg eller två. Arvid fortsatte i sin älskade dagklubb efter jullovet. Edvin fick vattkopporna överstökade utan större dramatik.

Februari

Arvid tog över vattkopporna och led betydligt mer av dem. Praktiskt i alla fall att Matias var pappaledig... I februari vikarierade jag en gymnasielärare i den lyckliga staden och slängdes rakt in i studentskrivningsspänningen. Vintern var vacker. I slutet av månaden blev det sportlov och vi åkte iväg till Norrland. På väg till Anders & Ylva i Norrfjärden gjorde vi en avstickare till snöslottet i Kemi, där vi frös och fascinerades. Väl framme hann vi både till Piteå och Luleå, men framför allt åkte vi pulka, åt gott och såg på film med våra snälla värdar.

Mars

Efter fastlagsbullar, norrsken och ännu mer pulkåkning avslutade vi vår sportlovsresa och åkte hem för att fira Edvins ettårsdag. På sin födelsedag började han gå några steg, som snabbt blev fler. Direkt efter sportlovet dök jag rakt in i mitt nya jobb, ett längre vikariat på mitt gamla högstadium. Jag hade knappt hunnit planera något på förhand och visste inte riktigt vad jag sysslade med, men jag trivdes. Matias hade gått tillbaka till jobbet, men istället hittade vi toppenbarnvakten Maria, som skötte barnen här hemma fram till sommaren. Syster Hanna och Andreas kom från sin Australienresa och berättade något spännande. Vårvintern var ljus och vacker, men vi började vara trötta på all snö och kyla efter en lång vinter.

April

Våren närmade sig, och det var på tiden! Jag hade bestämt mig för att köpa en ny cykel till sommaren och spanade ivrigt efter den perfekta. Efter att ha sökt i tre städer hittade jag den - det var sist och slutligen den första jag provcyklade... Jag lade in en beställning och väntade otåligt. Jobbet fortsatte och jag började ha lite koll på vad jag gjorde. Resten av skolan (närmast byggnaden, då) var däremot lite oberäknelig på grund av ombyggnader och renoveringar. Vi hann till exempel flytta in i ett splitternytt lärarrum efter påsken. Stilla veckan och påsken var sådär - vi var magsjuka en i taget och blev friska lagom tills det blev vardag igen. Bättre påskar har jag haft, men Arvid fick i alla fall gå påskhäxa och tyckte det var roligt.

Maj
Maj inleddes som den ska: med en rejäl första maj-picknick, den här gången i Esse. Min cykel anlände och jag blev förtjust. Världen grönskade. Matias åkte på en arbetsresa till Göteborg. Innan terminen slutade fick jag reda på att mitt vikariat fortsatte ända till början av oktober - och det kändes genast mycket roligare att avsluta för sommaren. Arvid hade dagklubbsavslutning och sade hejdå till treårsgruppen i Bonäs, där han hade trivts hela året. Arvid fick en sandlåda som tidig födelsedagspresent.

Juni
Sommarlov! Vilken lyx med två lärare i familjen - åtminstone den här årstiden. För att sparka igång sommaren lånade vi svärföräldrarnas husvagn och körde iväg till Seitseminen nationalpark och Tammerfors för en minisemester mitt i värmeböljan. Husvagnssemester är nog inte riktigt min grej, men cykelturerna i Seitseminen och sommarvimlet i Tammerfors var toppen. Sommarens första (kalla) dopp på campingen i Nokia! Arvid fyllde fyra år med buller och bång, och sedan var det baptistkonferens på härliga Humle. Vi såg på ett hus som vi hade svårt att släppa fast vi förstod att ett sånt renoveringsobjekt inte är för oss.

Finn ett fel

2011-12-30T15:12:00.000+02:00

La dolce vita

2011-12-29T23:24:00.007+02:00

Den här dagen har varit så lyxig att jag nästan skäms. För lite mer borde man väl kämpa, lida och slita? Det har vi inte gjort idag. Istället lämnade vi barnen med deras fammo och faffa och körde till Vasa och levde det goda livet. Ett par reafynd, god mat på Amarillo och till sist Hemsång på Wasa Teater.* Reafynden är fynd, maten var en en glädje, men bäst av allt var teatern.

Vi tror (?) inte att vi varit på teater (i Vasa) sedan vi flyttade därifrån, och det märktes. Jag sög i mig detaljer med halvöppen mun, hoppade till av (det mycket förutsägbara) pistolskottet och gungade med till musiken. Mer teater till folket! Men jag tror faktiskt att Hemsång var en mycket bra föreställning också, speciellt om man är svag för historiska miljöer med lokal anknytning. Och bra berättelser förstås. Däremot störde det mig att vi ibland hörde musik från Pleppo-föreställningen på studioscenen under oss. Pleppo i all ära (den föreställningen finns också i våra planer), men på teater går man för att stiga in i den bubbla som föreställningen skapar. Resten av världen lämnar man utanför, och den är inte välkommen in - inte ens som svaga musikslingor genom golvet.

Och min make köpte en låda med legotakbitar, den hittade han i den sjunde affären han letade i. Nu har han öppnat den för att testa. Utan minsta tillstymmelse till att använda barnen som svepskäl...

* Två föreställningar kvar - imorgon och i övermorgon, så skynda, skynda...

Syre i hjärnan

2011-12-28T17:03:00.007+02:00

Efter att ha sett ett par ganska spektakulära bilder av stormen ångrade jag lite att vi var för lata för att bege oss ut igår. Å andra sidan tror jag blåsten var av en barnvänligare sort idag, när vi faktiskt kom oss iväg till Fäboda. Vattenståndet var lägre och blåsten mildare, men det var ändå ganska häftigt. Och så vackert! Jag saknar faktiskt inte alls snön, inte så länge det ändå är så ljust som det varit i julhelgen. Tyvärr blev vår utflykt ganska kort, för vi blev hungrigare än vad som kunde avhjälpas med russinen och pepparkakorna vi hade med oss, och dessutom frös Edvin så han blev blå - bokstavligt talat. Underbart är kort. Vi fick i alla fall frisk luft och naturskönhet så vi klarade oss ett tag.

Jag har det bra, här mellan jul och nyår

2011-12-27T21:32:00.005+02:00

Julen är fin, och för det mesta njuter jag av den. Men den gör mig samtidigt nervös. Allt mys, allt det högtidliga, fina, lyckliga som förväntas. Det är så mycket som kan bli fel, eller bara inte tillräckligt bra. Och jag vet inte vem som det är som förväntar sig allt det där, men det gör mig ändå nervös.

Mellandagarna däremot är en av mina favorittider på året. Det är vardagar, men lediga och extra trevliga. Granen står kvar och hyacinterna doftar ännu. Skåpen är fulla av konfekt och det finns julklappar att läsa, spela och värma fötterna med. Man kan glida runt hemma i mjukiskläder, men det är helt okej att springa ärenden eller gå i affärer och klämma på reaplagg. Man kan träffa vänner som är hemma över jul, man kan ta sovmorgnar och man kan ligga i soffan och se skamligt många filmer. Det får man, resten av det här året. Allt nyttigt man gör är bara på plus. (Utom att natta barn, det är både nödvändigt och en utmaning för en mors tålamod så här efter julhelgen.)

Idag har jag varit till tandläkaren med Arvid, men vi har också fått spontanbesök av långväga vänner och suttit och lekt, lekt, lekt med barnen och deras julklappar. Nu börjar det vara dags för konfekten och filmen. Eller julklappsspelet.

Julen 2011

2011-12-27T19:21:00.013+02:00

Julens...

NERVER PÅ HELSPÄNN: Arvids hela veckan före jul. Det har vi inte upplevt förr, men nu är han tydligen så stor att han vet exakt varför julen är så spännande. Allt kalenderprat har gjort oss lite utmattade, men samtidigt har all hans förväntan smittat av sig på oss tråkiga vuxna.

GODASTE: Lax och syster Jennys tsatsiki på julbordet i Purmo på juldagen.

NÄSTGODASTE: Avocadon på svärmors julbord på julafton. Jag skulle kunna äta avocado hela julen.

FÖRESTÄLLNING: Stilla natt i Zion - pappa föreställde Josef Mohr som skrev texten till (sången) Stilla natt, syster Hanna med man och barn föreställde den heliga familjen.

LOW: När jag började må visset och gick hem mitt i Stilla natt. Tacksamt nog ett tillfälligt skov. (Och nej, det här var ingen diskret gravidantydning, jag lovar.)

HITTILLS MEST ANVÄNDA JULKLAPP (kategori vuxna): Blokus

HITTILLS MEST ANVÄNDA JULKLAPP (kategori barn): Bussen som Edvin fick och Arvid älskar. Och "duplobrandmansdumpern" (enligt Arvid är det en sån).

MÄRKLIGASTE: Vädret - det påminde mera om påsk än jul. Och en väldigt blåsig påsk också.

BÄSTA: Mina syskon, vad vore väl en jul utan dem?

AHA: Man ska tydligen koka kola på gammal grädde. Sånt lär de sig på konditorlinjen.

MINSTA TOMTENISSE: Systerson Joar, sötast också.

IMPROVISATION: Pappa/moffa som snabbt tillverkade ett skägg (av vad vet jag inte, men jag har för mig att någon docka på skulla kan ha mist håret) när det inte fanns någon tomtemask att uppbringa.

KALAS: Julkalas i Kisor. Det är bra typer jag är släkt med!

ROLIGASTE: Hunden Vincent som febrilt börjar leta när Hanna frågar av Edvin "Vann e Vincent?"

LATASTE: Annandag jul i Purmo, äntligen med tid för att läsa bok, gå på långpromenad och spela julklappsspel.

BARNDOMSMINNE: Doften av hyacint. Av någon anledning trillar jag rakt tillbaka i en av alla julaftnar vid fammos och faffas när jag känner den. Varje gång.

JULPYNT: Vår fina gran, den första fullstora vi har själva. Jag blir redan lite ledsen när jag tänker på tjugondag knut.

EFTERSMAK: Mycket god. Med en biton av utmattning hos familjens yngre medlemmar.

Och till sist, julens MEST FÖRVÅNADE: Undertecknad när jag läser den här listan. Jag, som inte räknar mig som någon stor julnörd, låter väldigt... julnördig. Sentimental till och med. Oj.

(Eller förresten - julens lataste är kanske jag, som bloggar i listform istället för att belasta min hjärna med att tänka ut hela meningar.)

God jul!

2011-12-24T12:08:00.004+02:00

Giv mig ej glans, ej guld,
ej prakt i signad juletid.
Giv mig Guds ära änglavakt och över jorden frid.
Giv mig en fest som gläder mest,
den konung jag har bett till gäst!
Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt,
giv mig en änglavakt! 

Giv mig ett hem på fosterjord,
en gran med barn i ring,
en kväll i ljus med Herrens ord
och mörker där omkring!
Giv mig ett bo med samvetsro,
med glad förtröstan, hopp och tro!
Giv mig ett hem på fosterjord
och ljus av Herrens ord! 

Till hög, till låg, till rik, till arm,
kom, helga julefrid!
Kom barnaglad, kom hjärtevarm
i världens vintertid!
Du ende, som ej skiftar om, 
min Herre och min konung, kom!
Till hög, till låg, till rik, till arm kom glad och hjärtevarm!

Zacharias Topelius

Passa på-säsongen

2011-12-19T17:10:00.003+02:00

I förra inlägget hade jag tråkigt. Idag är lite småtråkig vardag igen. Men däremellan har passa på-säsongen (även kallad julen) kört igång. Se bara, massor av bra saker:

Onsdag
Ut på en bit mat med två eminenta damer, varav ingen bor i Överpurmo längre.

Torsdag
Dagklubbsjulfest. Arvid bara strålade.

Fredag
Först vikariat på min systers gamla jobb - aldrig förr har jag hört ett unisont lärarrum bli helt förtjust över hur mycket jag och min syster liknar (och låter som) varandra. Några elever tyckte samma sak. Det var ganska underhållande. Sedan till Vasa med pappa på julshopping och, framför allt, hämta syster Amanda från flyget. Pappas julklappspåsar fyllde hela bakluckan. Själv lyckades jag inte lika bra, men trevligt var det ändå. Extrabonus att min Närpesfaster råkade gå förbi när vi satt på Kotipizza i Rewell och satte sig för att språka med oss en stund.

Lördag
Jag sov över i Överpurmo och tyckte det var helt fantastiskt att sova i ett eget rum ända tills Amandas telefon (i rummet bredvid) ringde närmare tio. Julgransjakt med lillebror på hans fyrhjuling och gospelkonsert i stan på kvällen.

Söndag
Bästa lillkusinen Joars barnvälsignelse i Hirvlax. Trevligt, trevligt och sedan goda grillade smörgåsar här hemma för att avrunda helgen.

Nu är jag bara lite orolig för att det helt plötsligt ska bli jul på riktigt utan att jag kommer ihåg att göra något alls åt det. Typ ta in granen som står på terrassen.

Varning för tråk

2011-12-13T13:40:00.004+02:00

Idag jobbar jag hemma. Språkgranskning. Barnen hos dagmamman. Man kunde ju tro att det är helt galet mysigt att sitta ensam hemma i soffhörnet och språkgranska lite med ullsockor på fötterna.

Det är det inte. Det är helt galet tråkigt och den här texten tar aldrig slut (och när den gör det, har jag två till på lager) och min rygg trivs inte i sittande läge länge till. Och jag har öppnat och ätit upp alla luckor i chokladkalendern som jag vann på snabblotteri och gömde i handduksskåpet eftersom jag av princip är emot chokladkalendrar. Sådeså. Nu har jag avreagerat mig. Nu ska jag koka te och fortsätta.

Bugg

2011-12-10T22:05:00.003+02:00

Bloggen funkar inte riktigt som den ska idag och jag får en klump i magen. Snälla blogg, uppför dig ordentligt imorgon. Snällasnällasnälla. Och det påminner mig om att jag ju har tänkt printa ut min blogg så jag har den på papper. Helst i ett brandsäkert kassaskåp. Om jag bara skulle orka.

En märklig sak hände förresten idag. Jag storhandlade på Prisma, gick förbi simdräkterna och drabbades av lust att köpa simdräkt. Jag har behövt en respektabel simdräkt hur länge som helst, men när har man nu egentligen lust att prova simdräkt? Idag tydligen. Härmed äger jag en respektabel svart Speedo. Den får så lov att hålla länge, för såna här infall får jag inte varje decennium.