tag:blogger.com,1999:blog-6031398230551812164.post749593834055711350..comments2024-01-20T12:48:53.656+02:00Comments on det ena och det andra: Nyttiga idioter i ett sjukt system. Eller?Miahttp://www.blogger.com/profile/16821131517234864196noreply@blogger.comBlogger3125tag:blogger.com,1999:blog-6031398230551812164.post-41938171719018139262014-05-06T12:18:28.002+03:002014-05-06T12:18:28.002+03:00Oj, jag hade så sett fram emot programmet, men mis...Oj, jag hade så sett fram emot programmet, men missade det när vi var på resa precis då. Måste kollade det igen någon dag, när du har länk och allt. Följer annars flitigt UnderbaraClara (ända sedan Lena sa att mina köksgardiner såg ut som hennes, då hade jag aldrig hört talas om Clara). Jag tycker hon har vettiga åsikter i det mesta, men det är ju klart, lite annorlunda kan jag ju nog tycka ibland, precis som du Mia.<br /><br />Jag har mycket funderat över just det här, och jag tyckte det var lite skönt när hon skrev om att köpa sig tid, för det gav mig lite ro när jag nu jobbar 52% (pga hälsan, men det känns ändå fel att jobba så lite, det känns som jag borde jobba mer ändå, för vi har för få patienttider på jobbet, och bara för att man "ska"). Men, nu intalar jag mig istället att jag har köpt mig tid. Jag är inte särskilt brydd i inkomst, men klart det märks på bankkontot när jag gått ner från 78,4% till 52%. Fast inkomstbortfallet får jag nu räkna som ett inköp. Jag har köpt mig tid.<br /><br />Och Claras fråga, hur lite man kan nöja sig med, är väldigt fantasikittlande. För åtminstone för mig är det lätt att fastna i konsumtionshjulet. Inte sådär dramatiskt, men så att det är lätt att inbilla sig att vi behöver det ena och vi behöver det andra. Jag hade nätshoppingförbud (fick inte ens surfa på nätshoppingsidor) inför påsken, som påskfasta. Jag trodde jag valt en lätt fasta, men oj vad det var svårt! Nu känns det dock riktigt bra, så jag försöker att hålla mig borta från nätshopping framöver med. Det går ju faktiskt att gå in i en butik, vid behov. Jag har ju mer tid nu. Och när jag är där på plats så ser sällan kläderna lika tilltalande ut som på nätet eller i katalogen, så inköpen blir mycket färre. Och loppisar är också bra, försöker gå nu som då. Och när jag är så dålig att sälja på loppis så slutar det med att jag donerar till Röda Korset istället, vilket säkert är helt ok.<br /><br />Men även jag har irriterat mig lite på det där med att alla faktiskt inte har möjlighet att gå ner i arbetstid. Å andra sidan är det ju något hon faktiskt nämner i inlägg på sin hemsida regelbundet, att det är den övre medelklassen förunnat att kunna gå ner i arbetstid.<br /><br />Sedan så hör det väl medelklassen till att blanda loppisfynd med bättre kvalitet, precis som ni båda skriver. Och som du Ika skriver så borde vi tänka på vad konsumenthetsen gör åt dom som egentligen inte har råd. För fast det finns de som har det absolut sämst som knappt har råd att gå till Frälsningsarmén, så finns de dom som knappt har det bättre ekonomiskt ställt än dessa, som skuldsätter sig för att ha allt det man "ska" ha i dagens samhälle. Ganska tragiskt.<br /><br />Men tack för era tankar! Roligt att läsa, och passar bra in med mina egna tankar just nu.Mamma Lindahttps://www.blogger.com/profile/12247882716676249047noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6031398230551812164.post-20287306156466021712014-05-02T10:18:56.599+03:002014-05-02T10:18:56.599+03:00Tack för din kommentar! När du länkade till progra...Tack för din kommentar! När du länkade till programmet tänkte jag att det skulle vara intressant att diskutera det här med dig. :)<br /><br />Jag har också helt klart haft jobb där jag känt att jag sålt av min tid till min arbetsgivare, mer än en gång... ofta har det då varit jobb som jag i grunden tycker är intressanta, men där det småningom har blivit alltför mycket av samma sak - det intressanta är förbrukat, och sen är det just det: att sälja sin tid. Och DET tycker jag är hemskt deprimerande! Nyttig idiot, verkligen. Jag är säker på att jag kommer att tacka ja till sådana jobb igen, för ibland är det ju nödvändigt.<br /><br />Men tänker jag på det jobb jag har nu så känns det verkligen inte så. Visst, jag säljer min tid, min energi och mitt engagemang, men det är inte bara pengar jag får tillbaka, utan så mycket mer. Även om jag ser fram emot mycket med hösten så sörjer jag redan att jag inte kan fortsätta med mitt jobb - och då är det inte lönen jag tänker på, utan allt det roliga som hör till själva arbetsuppgifterna. Skulle jag fortsätta i 20 år på samma jobb kan det ju hända att jag skulle börja känna mig som en nyttig idiot där också, men det har jag inte prövat på ännu...<br /><br />Men! Nu när du säger det här om fasta arbetstider tror jag också att en sak som gör att jag känner att jag har mer frihet (och mer ansvar) är just lärarnas fria arbetstider. Å ena sidan är vi extremt styrda av klockan (har jag engelska med en viss sjua 9.10-10.20 så är det exakt då jag ska leverera), men utanför lektionerna är vi fria att lägga upp vår tid som vi vill - inte helt olikt en jordbrukare som är fast vid föustiderna med lägger upp resten som man anser bäst. ;) Det tror jag bidrar mycket till hur jag trivs med mitt arbete. <br /><br />Och det här med konsumtion... jag tror precis som du, att mer tid gör det möjligt att konsumera mindre. Men som du säger, det handlar ofta om ideologi i botten, så det är nog inget som kommer automatiskt i och med en lägre lön. Jag kan också säga att jag konsumerat som allra, allra minst när jag jobbat som mest osunt mycket. Helt enkelt för att jag inte hunnit vika in till en endaste liten onödig butik. Men det är nog inte heller nån bra lösning. ;)Miahttps://www.blogger.com/profile/16821131517234864196noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6031398230551812164.post-14458235378911994512014-05-01T17:39:05.370+03:002014-05-01T17:39:05.370+03:00Ett bra program, många intressanta frågor! En del ...Ett bra program, många intressanta frågor! En del av mig tänker att jag inte borde titta på den där sortens program, för engagemanget jag känner skorrar så mycket mot de yttre ramarna för mitt eget liv. Det är sant det där hon säger om att det kostar ganska mycket pengar att tjäna pengar. Mitt nuvarande jobb kräver att jag bor i den del av landet där hyror och bostadspriser är som högst. Så allt det där med att jobba lite mindre känns väldigt utopistiskt så länge jag bor här.<br /><br />Jag har funderat på det här du skriver om, att jobbet inte handlar så mycket om lön utan också om stimulans och utveckling. Och det är kanske en personlighetsskillnad i det här, men jag har aldrig haft ett jobb som skulle ha varit befriat från den där känslan av att jag säljer min tid till arbetsgivare och att det gör mig lite (eller mycket) frustrerad. Det är klart att det går i perioder, och det är klart att det varit lite olika beroende på vad jag jobbat med, men ändå: Det här att jag har skrivit på ett kontrakt på att jag ska tillbringa ett visst antal timmar fem dagar i veckan på en viss plats, det kan fortfarande kännas väldigt sjukt. kanske är det helt enkelt för att jag vuxit upp med föräldrar som inte lönearbetade? Det där med att gå till jobbet var en så abstrakt företeelse under min barndom. Det var ju inga föräldrar som försvann iväg till en mystisk arbetsplats nånstans. De gick ut, de mjölkade, de vårbrukade, de skördade, och när de var någorlunda färdiga för dagen kom de in igen, typ. Så det här att mitt eget jobb alltid förväntas ta 7 timmar 30 minuter varenda dag, det är ju egentligen helt vansinnigt när man tänker på det.<br /><br />Det är sant att det ofta är medelklassen som ägnar sig åt att fynda second hand och blanda med nyköpt kvalitet - men det är ändå inte hela sanningen. Jag har till exempel varit en stor vän av second hand-konsumtion under många år, det oavsett om jag för tillfället haft små eller lite större inkomster. För mig handlar det mycket om en ideologi och en livsstil. Däremot tycker jag att vi borde prata mera om vad konsumtionshetsen gör mot de människor som faktiskt inte har råd att konsumera, men som ständigt matas med bilden av att det är så ett värdigt liv ser ut.<br /><br />Jag tänker ofta på att ju mer tid jag har, desto mindre pengar gör jag av med. Det blir helt enkelt en följd av att jag hinner leva lite vettigare. Jag hinner laga mat från grunden. Att äta på stan kan bli en lyx, och inte ett nödvändigt ont för att få dagen att gå ihop. jag hinner baka eget bröd och laga mat från grunden. Jag hinner gå till fler loppisar än ett innan tiden tar slut och jag inser att jag måste köpa det jag behövde men inte hittade nytt i stället. Jag hinner reparera mina kläder, jag hinner göra saker själv. Jag hinner fundera över vad som gör mig glad, vad som ger mig kickar i livet, i stället för att falla för frestelsen att köpa något nytt och få en kick av det i stället. Just ur den synvinkeln tycker jag faktiskt att systemet med heltidsjobb och maximal konsumtion gör oss till nyttiga idioter...Ikahttp://cassiopeia81.wordpress.com/noreply@blogger.com