söndag 22 januari 2017

På hal is


Igår blev det bästa möjliga lördag! Vi hälsade på Linda och Thomas i Kvevlax, och tyckte än en gång att det var sjukt konstigt att vi inte hade träffats på så länge (som nästan alltid när vi lyckas få till det). De fick till exempel berätta om Thailandsresan som de hade gjort i juni... Men tänk ändå, vilken förmån att ha vänner som det känns så bekvämt att hänga med fast det blir sällan. Vi hade faktiskt med oss skridskor och testade den fina (stora!) rinken som de har i byn, men annars satt vi mest och åt. Vi hann liksom inte bli klara med en måltid innan det var dags för nästa... Sämre kan man ha det!

De enda bilder  jag har från gårdagen är två extremt mörka och gryniga telefonbilder, så jag plockar två från vår "egen" rink förra helgen istället. Arvid och Edvin är faktiskt riktigt på hugget med skrinnandet just nu, jättekul! Däremot har ingen av oss spänt på oss ett par skidor ännu i vinter... hoppsan. Får alltid lite dåligt samvete för att jag vintersportar mindre än jag i teorin vill, men... jag kanske återkommer om ett par år. När världen minst anar det!

(Måste ännu tillägga för den uppmärksamme att vi inte helt oförhappandes har gått och blivit fyrabarnsföräldrar, men vi hade fått låna en systerson ett par timmar förra söndagen... det funkade bra tills de två minsta började smita åt varsitt håll medan jag ännu hade skridskor på fötterna och bara kunde dirigera Matias, som fick jaga efter två knattar på samma gång!)


fredag 20 januari 2017

Flow och inte

Hela hösten kände jag att bloggen gick på tomgång - visserligen klämde jag fram ett inlägg då och då, men alltid med stort motstånd och väldigt sällan så att det kändes speciellt läsvärt för någon annan. På jullovet började det plötsligt gå lättare. Whoosh, inläggen blev plötsligt roliga att skriva och jag tänkte att jag äntligen hade kommit förbi uppförsbacken. Vad kul! Tja. Så började vårterminen och sen dess har bloggen legat i uppförsbacke igen - och först nu fattar jag att det naturligtvis var där skon klämde. För lite tid, för lite energi. Det kräver liksom ganska mycket av en att först hänga med tonåringar hela dagarna och sedan komma hem till en härlig, men en aning rörig familj.

Terminsstarten har känts minst sagt intensiv, och det blir inte bättre av att jag varit ovanligt trött. Kanske hänger min månadslånga decemberförkylning kvar i kroppen som en envis seghet? Jag vet att jag borde motionera mera och äta hälsosammare, men det ryms liksom inte in i vardagen. Idag kom jag hem efter en fullspäckad fredag, tvingade mig att sitta upprätt tillsammans med familjen vid kvällsmaten och somnade sedan som en stock när jag försökte lägga mig i sängen med en bok. De närmaste två veckorna ser inte glesare ut i min kalender, men efter det inbillar jag mig att det lättar! Ser fram emot det!

(Ser också fram emot att träffa våra fina Kvevlaxvänner igen imorgon - jag tror faktiskt inte vi träffats sen i vårvintras!)

torsdag 12 januari 2017

Too-ticki


Sedan igår kväll bor Too-Ticki här med oss!


Det är full fart på den här katten, kan vi säga. Jag tror inte att vår maklige Tintin var så här snabb i tassarna ens när han var kattunge... Men söt är hon!


tisdag 10 januari 2017

Plötsligt händer det



Det händer stora saker i den här unge mannens liv! I söndags tappade han sin sedan länge så sneda framtand vid frukostbordet innan vi skulle köra hem från Norrfjärden. Det har han längtat efter - nästan lika mycket som att kunna säga R. Och ikväll kunde han plötsligt det också! Vi läste r-boken Rulle och raketen när han plötsligt klarade av att rulla sina r i trrr. Ännu får han ta i med hela kroppen för att att det ska bli rätt ljud, men det lär väl bli enklare så småningom. Helt fantastiskt att se hur det ibland bara kan lossna, och så kan de plötsligt nåt de inte kunde för en stund sen, de små liven.

tisdag 3 januari 2017

Mera Stockholm


Efter söndagspromenaden delade vi på oss och jag vek in till ett museum jag knappt vetat om - Hallwylska palatset som ligger precis intill Dramaten. Wow! Tror det är en ny favorit. Det är inte så mycket för föremålen och utställningarna jag vill återvända, utan för de fantasieggande miljöerna. Palatset byggdes som privat hem i slutet av 1800-talet, då toppmodernt och utan ekonomiska begränsningar, men tanken var redan från början att det skulle bli ett museum på sikt.

Nu hade jag tydligen envisats med att fota utan blixt, så alla bilder är mer eller mindre suddiga, men håll med mig om att bilden ovanför mycket väl skulle kunna vara från Gryffindors sällskapsrum..? Jag var dessutom grymt imponerad av guiderna/museivakterna som verkade vara extremt kunniga, vänliga och begåvade berättare. En fascinerande plats!


Efter att ha gått en hel dag kändes det helt rätt att köpa med mig en färdigsmörgås och lite frukt från Hemköp och dinera på hotellrummet. Tillsammans med min nyköpta bok. En av resans bästa måltider, tror jag! Efteråt ville jag ändå ut igen och tog med mig kameran på en sväng.


Igen, det kändes lustigt att bara kunna kliva i skorna och gå ut en sväng - här. Annars har Sergels torg och Drottninggatan alltid varit en plats där jag - och alla andra - hela tiden är på väg någon annanstans. En plats att bara passera, flyta förbi i strömmen av människor. Jag föredrar fortfarande många andra delar av Stockholm, men det var roligt att bo här en gång!



Sedan fortsatte Stockholmsresan med det vi egentligen åkte dit för - två dagar på Skolforum i Älvsjö. Inget kan slå bokmässan i Göteborg, men det här var också en riktigt rolig mässa. Vi gick på rätt så många intressanta seminarier, botaniserade bland läroböcker och skolmaterial och lät oss inspireras. Ja, och så bunkrade jag reflexer så familjen lär klara sig i mörkret vintern ut... och kanske några kommande vintrar också. Hehe.

Hela resan var ett välkommet avbrott i vardagen - hur mycket jag än vill umgås med min familj så är det också väldigt behövligt att ibland få några dagar för att mest bara umgås med sig själv. Då blir man (jag!) också så mycket roligare att umgås med när man (jag) väl kommer hem!


måndag 2 januari 2017

Läst 2016

2016 har blivit 2017 och jag bläddrar igenom min bokdagbok för att se hur mycket jag minns av det jag läst. Eller dagbok och dagbok - det är helt enkelt en lista över böcker jag läst. I en bok. För ett par år sedan hade jag hittat en boklista som jag justerade och fyllde på lite här i bloggen, och den tänkte jag ta till heders. Men först lite statistik:

År 2016 har jag läst 46 böcker, vilket väl är ungefär vad det brukar bli. Skulle gärna läsa mer, men det här är i stort sett vad som ryms in på ett år just nu. (Popsugars läsutmaning har 52 punkter, så om jag ska lyckas med den får jag lägga på ett kol ändå!) Som jag gissade har jag läst övervägande kvinnliga författare: i min lista finns 34 kvinnor och 13 män (jo, det är rätt räknat, för en bok var skriven av en kvinnlig + en manlig författare...)

Överlag verkar jag inte riktigt ha utmanat mig själv på bokfronten, för listan innehåller ganska mycket lättläst: chick-lit, deckare och "ur verkliga livet". Kanske jag borde ge mig själv i nyårsutmaning att blanda in åtminstone lite mer svårsmält läsning bland det som är mest nöje?


En bok jag inte kunde släppa:
Mörka platser av Gillian Flynn. Den kvinnan kan skriva så obehagligt. Och så fängslande. Hu! Senare läste jag också Gone Girl och Vass egg (som tydligen heter Vassa föremål i senare utgivning), så vi kanske kan konstatera att Flynn fick mig på kroken det här året. Gone Girl är också ruskigt skickligt uppbyggd, men jag fängslades ändå ännu mer av Mörka platser, kanske för att jag läste den först?

En bok som fick mig att gråta:
En man som heter Ove av Fredrik Backlund. Jag var sent på bollen som vanligt, men det berodde på att jag helt hade missförstått vilken typ av bok det här var. Jag tänkte att det var en prutthurtig gubbskröna, men det var den inte alls. En bok med hjärtat på rätt ställe!
 
En bok som fick mig att skratta: 
100 balla ställen i Stockholm av Valle Westesson. Okej, den fick mig kanske inte att skratta högt, men åtminstone att le brett. Det var så otippat nördiga platser som Westesson beskrev, och han gjorde det på ett så roligt sätt att jag tycker den platsar här. Ingen vanlig Stockholmsguide. Kommer knappast att besöka några av ställena han beskrev om det inte riktigt slumpar sig, men kan ändå rekommendera boken för alla som gillar nördar och nördfakta!

En bok som var värd besväret:
Jag lyssnade på Linda Olssons Det goda inom dig i bilen, och det tog ganska länge innan jag kom in i den (kanske inte rätt bok att lyssna på i korta snuttar i bilen), men när jag väl gjorde det var det en väldigt vacker berättelse.

En bok som inte var värd besväret:
Här måste det bli Ann Söderlunds Men vi knullar ju ändå inte. Den är väl tänkt att vara en samling skojiga texter med igenkänningsfaktor, men jag minns ingenting av den och tänkte redan när jag läste den att den inte riktigt var värd besväret. Inte för att det var något stort besvär, vill minnas att det gick ganska snabbt...
 
En bok som lärde mig något nytt:
Karin Alfredssons Den sjätte gudinnan är visserligen fiktion, men den lärde mig i alla fall lite mer än jag visste innan om hur det är att leva som förtryckt kvinna i Indien. (Alfredsson verkar ha en bakgrund som seriös journalist, så jag hoppas på att boken är verklighetsförankrad. Eller egentligen önskar jag att den skulle vara en halvgalen dystopi eftersom den ger en väldigt mörk bild av tillvaron på den indiska landsbygden...)

En bok jag inte blir klok på:
Håkan Nessers Himmel över London. Den gick inte att slölyssna på (jag lyssnade på den som ljudbok i bilen), utan det hände flera gånger att jag måste backa tillbaka för att lyssna igen och se vad jag hade missat. När jag var klar med den begrep jag fortfarande inte hur den satt ihop och kunde inte börja med någon ny "bilbok" på ett bra tag eftersom jag måste klura vidare på den här. Ändå tyckte jag om den! Tror jag. Eller gjorde jag? Ni ser, perfekt stoff för myror i huvudet.
 
En bok jag var fel målgrupp för: 
Här är jag frestad att slänga in nån bok jag helt enkelt inte var imponerad av, men ska jag vara ärlig så har det nog inte berott på att jag varit fel målgrupp, utan bara att boken varit fel för mig. Hittar inte direkt någon titel i min lista som passar in här, men det är kanske också ett tecken på att jag inte har utmanat mig själv tillräckligt i år?

En karaktär jag minns:
Titelpersonen i Alan Bennetts Lady in the van (som jag läste på svenska, fastän någon tydligen hade glömt att översätta titeln..?) är minnesvärd. Mrs Shepherd är en minst sagt excentrisk, obekväm person med starka åsikter, en skåpbil och... en speciell syn på personlig hygien. Ändå beskrivs hon inte som en tokrolig karikatyr, utan en riktigt fascinerande personlighet.

(Nu när jag googlar ser jag att det finns en filmatisering från 2015! Med fantastiska Maggie Smith i huvudrollen!)

En karaktär som jag skulle vilja träffa:
Nu blir det faktiskt inte en fiktiv karaktär jag nämner här, men jag tycker det skulle vara väldigt intressant att sätta mig och prata en stund med Natascha Kampusch. Även om hon levde i en fruktansvärd tillvaro under sin uppväxt verkar hon ändå ha blivit en reflekterande, klok människa. 3096 dagar tyckte jag var mycket läsvärd också som bok sett, men uppföljaren 10 år i frihet var ganska taffligt skriven. Fel samarbetspartner kanske?

En bok jag vill flytta in i:
Nu är det kanske inte riktigt så här den här frågan var tänkt... men kan inte låta bli att svara Förvara smart - organisera ditt hem av Paulina Draganja (som har bloggen Förvaringsdrottningen). Så välordnat! Så funktionellt! Så genomtänkt! Jag blev verkligen inspirerad av att läsa boken, men på grund av tidsbrist och förkylningar har vi hittills inte kommit så mycket längre än till tanken...

En mening/ ett citat som jag strök under:
"För jag har insett en sak: det finns inget fult eller förbjudet i att vara osäker och ändra uppfattning. Tvärtom, faktiskt. Att byta åsikt är ju ett tecken på att en utveckling skett och att man gått framåt som människa. Åtminstone är det ett tecken på att man gått någonstans." Ur Amanda Audas-Kass Till alla goda människor och vanliga dödliga.

En bok jag spillde kaffe/ mat/ glass/ solkräm på: 
Jag läser oftast lånade böcker och brukar försöka att inte lämna spår i dem! Kommer åtminstone inte ihåg något missöde...

En bok jag ser fram emot att läsa:
Det är inte lite som ligger i min bokhylla och samlar damm i väntan på att läsas och ännu mer som trängs i min mentala bok-kö. Inom en snar framtid tänkte jag plocka fram Ian McEwans Domaren. Och så hörde jag också att Merete Mazzarella kommer ut med en ny bok om typ meningen med livet. Vem vill inte läsa en bok om meningen med livet av Merete Mazzarella?

En bok jag annars bara vill rekommendera:
Jag gillade verkligen The storied life of A.J. Fikry av Gabrielle Zevin, det är lite boy meets girl, men på ett mycket mänskligt sätt. Och så slutar det inte bara fluffigt och gulligt. Och så ingår det mycket boksnack i boken. Lättläst på ett bra sätt!

Och en sista bok som jag annars bara vill rekommendera: 
Den ovillige fundamentalisten av Mohsin Hamid. Den skiljde sig från mängden och jag gillade berättarstilen.

söndag 1 januari 2017

Gott nytt år!


Gott nytt år! Jag önskar verkligen att år 2017 blir ett år av motreaktioner mot alla stolligheter som världen kom dragandes med 2016 (hej främlingsfientlighet, hej brexit, hej terroristdåd, hej trump och hej huvudlösa regeringsbeslut här i landet också). Jag tror 2017 får bli ett år när världen kommer till sans och allt det goda tar sin plats.


Vårt år har i alla fall varit ett riktigt bra år. Jag är ju förtjust i mina (numera säkert ganska föråldrade) årsöversikter och kommer helt säkert att knåpa ihop en sån småningom. Eller mer än en egentligen, för när jag tänker på saken tror jag faktiskt att 2015 lämnade på hälft...

Arvid fick feber i torsdags och är fortfarande inte riktigt i skick, så det blev en stillsam nyårshelg för oss - inte för att vi hade några planer ändå, egentligen, men det blev ännu lite mindre. För att låta hjärnan få lite syre tog jag i alla fall med mig Edvin till Fäboda igår på eftermiddagen. Det började inget vidare i halkan: redan här hemma när jag stod och plockade undan saker ur bilen försvann plötsligt mina fötter nånstans bakom mig och så låg jag raklång på marken. Det gick förvånansvärt bra ändå, blev bara lite öm här och där. Men väl ute vid Fäboda rörde jag mig med stor försiktighet på isfläckarna... Mäktigt väder ändå! Blåsten piskade och vågorna fick isflaken och isbitarna att bölja.

Sedan firade vi den lugnaste nyårsaftonen i mannaminne. Vår nyårsmiddag bestod av havregrynsgröt och rester (japp, det går också!) och sedan blev det film, brasa och lördagsgodis. Arvid, som hade varit jättetrött hela dagen, plingade till lagom till läggdags och satt pigg och glad uppe och åt popcorn och såg nyårssändningar med oss till närmare ett... Skönt att se att han är på bättringsvägen i alla fall!